Längst in i Malörhällvikens norra strand, en bit upp från vattnet, ligger på rad sju mäktiga stenmurar. De är upp till 30 meter långa och har fungerat som skyddade båtlänningar, platser där båtarna drogs upp. I klapperstensfältet ovanför finns rader av små stensamlingar. Det är giströsen som fungerade som stöd för ställningar att torka nät på.
Tack vare landhöjningen kan man beräkna att fiskeplatsen började användas på 1400-talet. Allt eftersom landet höjde sig, förlängdes båtlänningarna och på så sätt kunde de brukas i ett par århundraden.
En traditition berättar att det var borgare från Piteå som fiskade här. I mitten på 1600-talet flyttade de till Skötgrönnan, som de fick i förläning av drottning Kristina.
Platsen är fridlyst enligt fornminneslagen så skada inte murarna, flytta inte på stenarna och gå försiktigt.